Dag 526
I fredags sa M att han inte fick tag på våran handläggare, att det gick fram signaler, men att samtalet bröts sen, och att det hade varit så i två dagar. Jag testade att ringa, och efter det gått fram rätt många signaler bröts samtalet och det stod "ogiltigt nummer" på displayen på min mobil. Jag ringde tillståndsenheten i staden vi har vårat ärende, och sa att vi inte får tag på våran handläggare. Damen som svarade sa att det inte var så konstigt, eftersom att våran handläggare har slutat. Jag blev helt stel i kroppen, och kände skräck, och hur paniken började komma. "Va" skrek jag i telefonen, och började sen gråta jättemycket. Damen jag pratade med sa att det inte var något konstigt, att vi skulle tilldelas en ny handläggare, som skulle jobba vidare med våran ansökan. Hon sa att eftersom våran ansökan är från första kvartalet 2014, så skulle det inte bara hamna i en hög, utan någon skulle ta över den, och jobba aktivt med den. Jag frågade om handläggaren verkligen skulle komma att ha tid med oss, och hon sa att de jobbar med ungeför 50 ansökningar samtidigt, och inte bara har en i taget. Sen såg hon att vi redan fått en ny handläggare, och jag bad om namn och nummer till honom.
Ringde honom, när hans tfnsvarare sa att han skulle vara tillbaka. Första gången kom jag inte fram. Ringde direkt igen efter det, och då svarade han. Informationen han gav mig var att vi väntar på att höra från det där landet där han registrerats i Schengens system, efter att de skickat ut en begäran om att de ska lyfta en spärr. Jag frågade vad det rent konkret innebar, och varför det landet hade något att göra med våran ansökan. Han sa att OM det var så att våran ansökan skulle godkännas, kunde det innebära att M blir stoppad i tullen, eftersom han har en inresespärr. Jag frågade honom hur det går till, över lag, om han har en ansökan han vet att han kommer göra avslag på- skulle han då skicka in en begäran att ta bort spärren? Han svarade att det skulle ju kunna vara så att man skickar en begäran till det landet för att få mer information, som extra underlag vid ett avslag, men sa sen också att han inte såg att något sånt hade begärts. Jag sa att, eftersom tidigare handläggaren sa att allt var redo för beslut efter det formella hade lösts med det andra landet, och han säger att vi väntar på att de ska lyfta en spärr; kan vi då ha lite, lite hopp nu? Han kunde inte svara på det, sa han, men kändes bra, och verkade tycka det var lite roligt att jag försökte hitta sätt att få svar, utan att få svar. Han erbjöd sig själv att höra av sig till mig, eller om jag ville göra det. På fredag har landet haft 3 veckor på sig att svara, och har de inte gjort det då, kommer han skicka en påminnelse. Han sa att jag kunde höra av mig på fredag för att se hur det gått. Jag frågade om landet kunde vägra att ta bort spärren. Han lät överraskad över frågan, som om han inte tänkt på det förut. Jag frågade om han någonsin hört att ett land vägrat att göra det, och han sa att de är ju myndigheter som samarbetar- inte motarbetar varandra, och han hade inte hört om nåt sånt tidigare.
Landet som ska lyfta spärren har väldigt mycket att göra just nu, att ta hand om alla flyktingar som flytt, så jag förstår att de får lägga mer energi på att hantera mer akuta situationer. Men någon borde fortfarande jobba med administra uppgifter, som att ta bort en spärr.
Från att jag kände det som jag blivit knivhuggen i magen, har jag nu fått lite, lite, lite hopp. Men varken jag eller M vågar hoppas för mycket, då alla nederlag bryter ner oss mer och mer. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att nu, NU kanske det är våran tur. Men tänk om det verkligen är det nu? Tänk om spärren lyfts, ansökan godkänns, och M kommer vara hemma hos mig inom någon månad?