Dag 234
Kära läsare. Jag är förvånad att jag fortfarande har beskare varje dag, speciellt när jag inte skrivit på länge. Eftersom det verkar finnas ett intresse av att läsa mer, ska jag försöka blogga lite oftare. Så ni inte behöver gå in här i onödan. Tack för att ni läser, och tack för era kommentarer. Ingen kan förstå detta, som vi kan.
Den här dagen har hittills varit otäckt dålig.
Katterna verkar ha pratat ihop sig, för klockan fem fick de tuppjuck, kutade in i sovrummet, och gjorde allt de kunde för att väcka mig. Jamade med ett lejons kraft. Trampade runt på mina revben. Ställde sig på mina lår, så jag får blåmärken. Fladdrade med morrhåren i ansiktet när jag låg mot dem. Slickade mig i nacken och på ryggen med sina sandpapperstungor när jag vände mig om. Slickade mig i håret när jag la täcke på ryggen. Rev runt på sängbordet, drack mitt vatten, tuggade på pennor, försökte stjäla mobilladdaren. Sprang iväg till vardagsrummet, vände så klorna raspade på golvet, tok-lubbade tillbaka till sovrummet, och hoppade hårt upp i sängen.
Efter en evighet avtog sömnsabotaget, och jg fick somna om.
Då drömde jag om M. Att jag inte fått tag på honom på flera dagar, och jag hade sån magknip för jag inte kunde ta reda på vart han var.
Vaknade av att ena katten försiktigt la sig rygg mot rygg med mig, och tyst jamade till kanske två gånger i minuten tills jag vaknade och kunde stryka honom på kinderna. Mycket mildare väckning, och då var klockan ändå 9, så jag hade fått sova länge.
Tänkte att jag fortfarande var påverkad av drömmen, för jag kände fortfarande att jag hade ont i magen. Satte mig på toaletten, och då fick jag mens.
Ringde MiG och fick veta att jag inte får veta något om hur det går, eftersom jag inte har någon fullmakt, och de som tidigare sagt saker till mig har egentligen gjort fel. Han sa att jag varit med i E3-systemet, men "plockats av" till pappersansökan. Jag kände som jag fick ett slag i bröstet, och började gråta. Däremot sa han att väntetiden borde vara 14 månader (som vid webansökan) och inte 18 (som vid pappersansökan), då vi gjort en webansökan, och även om den var ändrad till papper nu, ändå skulle ha web-väntetid. Men han sa även att han inte jobbar på tillståndsenheten, så han kanske inte visste så mycket.
Nu ska jag skriva ihop en begäran om förtur, för att min farmor är sjuk. Jag är jätteorolig att M inte hinner komma hem innan det är för sent. Jag hoppas såklart att allt kommer gå bra, att de kan operera henne, och hon blir som vanligt igen. Att hon blir pigg och frisk, och orkar flera år till. Men man vet ju aldrig, och därför måste jag försöka göra vad jag kan för att han ska få komma hit när det fortfarande finns tid.
Det är så jobbigt att skriva till MiG. Jag väger typ varje ord jag skriver ner, det känns så avgörande hur jag uttrycker mig. Men jag ska försöka få klart det idag, så jag kan posta det innan jag går till jobbet. Sen ska jag sätta på mig mitt tur-halsband, och ha det på mig tills jag får svar.