Dag 30
30 dagar utan min M, och jag håller på och blir galen. Jag saknar hans hud frutkansvärt mycket! Han har så mjuk hud, och den har en så underbar färg. På ett helt oerotiskt sätt föreställer jag mig hur jag återigen ska kunna smeka hans varma, lena, vackra hud.
När jag var liten ville jag ha en gay-best-friend. Jag tänkte det skulle vara jättekul att sitta på stan och spana på killar med en gbf. Det jag inte hade räknat med då, var att jag skulle utvecklas. I gymnasiet, när jag hade min första homosexuella manliga kamrat- då var det inte att sitta på stan och spana som lockade, utan då hade jag avancerat, och nöjde mig inte längre med att se på dem från håll.
(Att spana på tjejer på stan, däremot, är en helt annan grej)
Nu vill jag ha en gbf igen. Men den här gången vill jag att han ska vara svart. Det skulle vara en bra lösning för både mig och M. Jag skulle kunna ha en man i mitt liv, som jag kan vara nära, och krama- utan att det skulle vara några problem för någon. Jag saknar lite färg i mitt liv. Lite flavah!
Jag kan tänka mig göra något i stil med Paris Hiltons program när hon ska skaffa en bästis. Jag väljer ut mina favoriter bland alla (det kommer komma in mängder med ansökningar alltså), och sen får de utföra olika uppdrag och tävla lite och så, och så ska vi gå på lite dejter tillsammans, så jag känner vem som skulle bli min bästis av dem alla. Det kan bli en succé.