Dag 183
Pratade med MiG idag, och kom till en trevlig kvinna. Vi pratade ganska länge, och om ganska mycket, och när vi pratade om vad som händer om vi får ett avslag, och jag frågade om man kan överklaga eller måste gör en ny ansökan frågade hon om jag hade fullmakt. (Man kunde överklaga, och göra det inom tre veckor) Jag såg ju när vi fyllde i ansökningarna att det stod att man kunde lämna fullmakt och så, men jag har inte funderat något på det. Hon berättade att om vi får ett avslag kommer jag bara få beskedet, och kan inte få information om varför, utan det är M som måste ta reda på det. Om jag har en fullmakt kan jag få svar på såna frågor, och får även veta mer om ärendet nu.
Jag hade ingen aning om att jag hade någon slags begränsning att veta vad som sker i min och min pojkväns gemensamma ansökan om att han ska få komma hem till mig igen. Jag tänkte väl att vi båda hade lika stor del i det hela, och hade samma rättigheter. Men icke.
Så nu ska M maila in till MiG att han lämnar fullmakt åt mig, och sen ska jag ringa och ringa och ringa tills de säger att de fått in det, och då vill jag veta vad det finns i akten jag inte får veta nu. Känns som det inte kan vara så mycket, eftersom vi inte har någon handläggare. Men ändå. Det är bra om jag, som är i Sverige, och den som sköter den mesta kontakten med MiG, också har rätt att få veta allt.
Jag saknar mina katter. De har varit borta i nio dagar nu, pga renoveringen av min lägenhet. Till helgen kommer de hem igen, och jag vet inte hur det går då, eftersom jag förstått att det inte kommer vara klart tills dess. Men det får jag väl se då.
Iaf.
Förutom att det är väldigt ensamt här hemma (på kvällarna. På dagarna kutar hantverkarna runt i lägenheten), har det uppstått ett problem. Jag har haft en fluga i min lägenhet sen igår. Eller jag upptäckte den iaf igår, när den började flyga runt mitt huvud, och landa på min kropp. Idag har jag haft balkongdörren vidöppen i flera timmar, men den jäveln flyger inte ut. Han har landat på dörren, eller flugit runt i dörröppningen, och typ kikat ut lite. Men sen flyger han in igen. Och jag kan väl till viss del förstå oviljan, för det är lite kallt. Jag sitter under en film, med datorn i knät för att hålla värmen.
Om mina katter hade varit hemma hade detta aldrig skett. Den ena katten är en speciellt duktig jägare när det gäller flygfän, och det hade inte tagit lång tid innan mitt största problem hade varit att ta reda på flugliket.
Men istället sitter jag nu här, och fryser, och surar över en fluga som helt sabbar min lediga tid.