junglefever.blogg.se

Jag har bara jobbat och pluggat senaste tiden. I måndags hade jag teoriprovet, som jag precis klarade, och i tisdags klarade jag uppkörningen. Känns helt overkligt att jag nu lagligt får sätta mig ensam i en bil och köra. Har för tillfället ingen att låna, så jag har inte kört något än, och därför inte riktigt fattat att det har hänt. Jag har dragit ut på det här så jäkla länge, och nu är det äntligen avklarat.

I tisdags var min kompis här på kvällen, och vi beställde hem mat och firade lite. I köket hittade hon "farmor och farfas bok" eller vad den heter. En bok farmor ska fylla i om henne, hennes uppväxt, och om hennes och farfars liv tillsammans. Jag var hem till farfar och farmor för länge sen, och kollade då igenom boken tillsammans med dem, om hur frågorna var och så. Jag ångrar att jag inte hann få en sån bok ifylld av morfar och mormor, och nu tänkte jag att jag ska passa på innan farmor blir mer förvirrad, för jag har märkt att det börjat hända något. För några veckor sen fick jag tillbaka boken, efter min bror varit och hälsat på. Hon hade bara fyllt i ett par sidor, och sa till dem att hon tyckte frågorna var så krångliga. Så jag berättade det för min kompis, och att jag tänkte åka och hälsa på dem, för att gå igenom boken tillsammans med farmor, innan det blir för sent, men att jag inte hunnit för jag jobbat och pluggat så mycket. Hon tyckte det var en bra idé, och att hon själv skulle skaffa en bok hennes mormor kunde fylla i.

Två dagar senare (igår) ringer min faster och berättar att farmor ligger på sjukhuset, då de upptäckt att hon har en hjärntumör. Hon hade, precis som jag, trott att farmor började bli dement, för hon glömmer saker, hittar inte ord att förklara saker, och har ramlat ihop flera gånger. Men tydligen har hon en tumör, som trycker på samma ställe som påverkas vid demens. Jag vet inget mer än, men de håller på att göra undersökningar för att ta reda på mer.

Jag och mamma hälsade på henne på sjukhuset igår, då hon hamnade på sjukhus i staden jag bor. Det var riktigt jobbigt att se hur sjuk hon är, och hur mycket hon har förändrats. Jag visste inte hur dålig hon skulle vara, men tog med mig den där boken. Tänkte att om vi ändå skulle vara där några timmar, kunde vi kanske fylla i lite, om hon var i skick att göra det. Och vi kunde skriva en del i boken, för vissa grejer kunde hon komma ihåg.

Nu väntar jag bara på att få veta mer. Få veta vad som kommer hända, vad som är nästa steg. 

 

 

 

M kom fram till Ghana, som jag hoppades på. Kom hem till kompisen, som jag hoppades på. Jag hoppades även att han skulle få sova i en säng den natten han kom fram, men så blev det inte, utan han fick sova på ett golv. Nu har han fått några nätter i en soffa, och väntar på att tidigare hyresgäster ska flytta ut, så han kan flytta in i en egen, liten lägenhet. Han skulle först dela med någon annan, men till lägenheterna de hittade ville de ha betalt 4 år i förväg, och det är helt orimligt, eftersom han inte ska vara där så länge. Den han hittade behövde han "bara" betala hyra för 1½ år, så det var ju bra. Och om han bor själv, behöver jag inte betala hotellrum, om jag hälsar på. När jag hälsar på. Eftersom vi planerar att jag ska kunna hälsa på nu, när han är i ett mycket säkrare land. 

Fast jag hoppas ändå på att jag inte ska hinna komma, för att MiG godkänner våran ansökan snart. Sju månader isär. Det är så länge att det inte ens går att förstå. Det känns som en dröm, när jag tänker tillbaka på tiden när M bodde här, som om det inte har hänt. 

Jag vet att det inte är hållbart, att ha det såhär, att må som jag gör. Jag kommer inte klara av att forstätta leva på det här sättet, men det finns inget alternativ- för jag kan inte sluta kämpa. Det är som jag ser väggen jag är påväg att gå in i- men jag kan inte göra något åt det. Jag kan inte göra något som ändrar hur livet ser ut. Jag får bara sitta här, och vänta på att någon annan ska bestämma sig för att de äntligen har tid att ta tag i högen med våra papper. Vänta på att någon annan ska bestämma om vi är trovärdiga eller inte, vänta på att någon annan ska bestämma om M får flytta hem igen. Tillbaka till vårat hem. Tillbaka till hans plats i soffan, till hans sida av sängen. Tillbaka till tofflorna, som står på sovrumsmattan och väntar. Tillbaka till skorna, som står i hallen och väntar. Tillbaka för att byta ut tandborsten, som står kvar i muggen i badrumsskåpet.