Dag 598
Imorgon kommer M hem. Jag köpte biljetten igår.
Han åkte hem till sina föräldrar och systrar i fredags, och igår åkte han till huvudstaden. Idag åker han och hämtar ut sitt kort, och ikväll sätter han sig på planet som ska ta honom hem till mig.
Imorgon förmiddag åker jag och mamma och hämtar honom. Sen får han komma hem. För att stanna.
Jag har inte fattat det.
Allt kändes bättre när jag fick beskedet att M får komma hem. Men samtidigt jobbigare. Det var som om luften gick ur mig. En och en halv vecka efter vi fick beskedet blev jag sjukskriven. När jag var in till läkaren och hon frågade mig hur det var med mig, och om jag ville berätta varför jag var där började jag gråta direkt. Hon sjukskrev mig månaden ut, och sa att jag måste tänka på att vila nu, att inte stressa, och att slappna av. Några dagar senare var jag till min psykolog. Hon sa att jag är inte svag som kraschade nu, utan jag var stark som hållt ihop så länge. Sen sa hon också att jag skulle vila, göra saker som gör mig lugn, och försöka hitta på saker som jag mår bra av, och inte bara stänga in mig hemma. Läkaren sa att jag skulle höra av mig igen och boka en ny tid, och så kunde vi prata om jag skulle gå tillbaka, till jobbet nästa månad, men börja med deltid. Hon sa att det blir lätt att man isolerar sig när man mår dåligt, och är hemma, och då känns det värre att börja jobba igen. Och jag vill ju jobba. Jag vill inte vara sjukskriven. Men jag vill orka jobba.
Första veckan låg jag i princip bara hemma och grät, och hade en sprängande huvudvärk. Det var väl stressen som började släppa. Den här veckan har jag haft mer ork. Gjort lite saker i hemmet, som diska och så, och även gjort lite saker utanför hemmet.
Men idag är sista dagen innan M kommer, idag vill jag orka städa. Dammtorka alla ytor, dammsuga golven och soffan, skura golven, och plocka lite grejer. Sen laga hans favoritmat jag gjorde när han var hemma (en lasagne) och baka hans favorit dessert (kladdkaka). Sen ska jag äntligen få ta fram och diska champagenglasen vi köpte för två år sen, och lägga champagnen (jag fick när jag fyllde 30) i kylen.
Och om det är så att champagnen inte blivit bra av att sparas, ska jag även lägga in en rosa flaska mousserande rosévin, om vi föredrar det. Jag ska slå in alla presenter jag köpt till honom under de senaste (nästan) 20 månaderna, och sen gömma dem på olika ställen i hemmet. Tex en present i lådan han har för sin bibel, så han ska komma ihåg att det var hans låda. Tillsammans med presenten ligger en lapp där jag ritat en bild på katternas klätterställning. När han går till den ligger en present där, med en lapp där jag ritat kalsonger. När han kommer till kalsonglådan ser han att en present, och att jag fyllt upp med lite boxers och strumpor, sen kanske en lapp som tar honom vidare till lådan där jag köpt några t-shirts och ett par mjukisar, med en lapp till duschen där det hänger en bluetooth högtalare som tål vatten, så han kan lyssna på musik när han duschar. Osv. Presenterna är väldigt varierande. Tex hans favoritmärke på parfym, en hårborste (så han slipper använda min, för mitt hår fastnar på hans huvud), hudlotion och axe spray.
Jag har köpt en ny klänning jag ska ha på mig när vi åker och möter honom. Jag har tagit fram hans vinterkläder, och tar med mig en jacka till flygplatsen.
Jag hoppas det börjar känns bättre när han är hemma. Att jag kan få ett inre lugn. Att jag ska kunna klara stress på ett annat sätt. Att jag ska bli gladare. Men jag har även förklarat för honom så att han ska förstå att det kanske inte är så att allt blir bra bara för att han är hemma, och att det inte är hans ansvar att fixa mig, så han inte ser det som ett misslyckande om jag fortfarande får stunder där jag mår väldigt dåligt. Jag tror han har förstått det ganska bra.
Nu ska jag gå och tvätta badrumsmattorna, sovrumsmattan, och filtarna i soffan.
Och så småningom fundera på hur jag ska göra med den här bloggen. Den har varit ett sätt för mig att ta mig igenom hela den här processen. Kanske stänger jag ner den. Kanske öppnar jag en ny blogg, som jag inte har privat som den här är. Jag får se. Sen.